Barnen och Skiten del 1

Det är inget teparty att vara genusmedveten vänster-småbarnsförälder. Som nån slags förtrupp i ett gerillakrig i svårgenomtränglig djungel måste man vakta på världen innan den når fram till ungarna.

Exempel på när man misslyckats: när man kommer hem, och på mattan innanför dörren ligger ett färgglatt paket från McDonalds som dottern genast packar upp och börjar leka med. Och det visar sig att hon vet att företaget som skickat skiten heter McDonalds, trots att jag är en Max-anhängare. Så, påminnelse till mig själv: låt aldrig barnen gå in i lägenheten utan att jag själv kontrollerat posten först. ”Vänta här ute ett tag, hörni, jag ropar när ni kan komma in.”

Och allt det hårda jobb man gör som inte märks. Jag försöker numer i möjligaste mån byta ut könet på figurerna i alla barnböcker jag läser. De starka krigiska soldaterna i skapelsemyterna jag läste igår blev starka krigiska kvinnor och den undersköna kvinnan som behövde väckas ur en förtrollning blev en underskön man. Om inte bilderna förstör helt brukar min dotter köpa mina omläsningar utan att ifrågasätta. Och jag tror faktiskt det blir mycket mer intressanta historier – rakt av. Dessutom blir det uthärdligt, ja till och med roligt för mig själv.

2 reaktioner på ”Barnen och Skiten del 1”

  1. Jodu, känner till de där problemen. Och när barnen börjar på dagis är det rent omöjligt. Man får välja sina strider, annars blir det tungt.

  2. en krigare… som använder fysisk styrka, våld och vapen som medel, ibland för att döda. Är det idealet? Varför ska vi jämföra oss med männen eller ”vi kan också” mentaliteten.
    Självklart förstår jag vad du är ute efter men är kvinnorna som var hemma svaga, emliga med ett självförtroende nerkört i skorna för att de besatt de fina empatiska kvaliteerna och tog hand om sina barn. Är detta inte något som värdesätts?

    jag håller med om att det blir bättre historier dock

Kommentarer inaktiverade.