Hostnätter

Jag är Världens Tålmodigaste Pappa. Tredje natten i rad jag vårdar min hostande dotter. Hon är så trött. Men hon kan inte sova. Jag ligger bredvid henne på soffan i vardagsrummet (så att A och B ska få sova i sovrummet). Hon hostar och hostar, hela hennes kropp skakar. Stackars. Och stackars mig, kör in öronpropparna långt in, sätter på mig hörselskydd utanpå. Men ändå hör jag hennes lidande, inga hörselskydd i världen kan få mig att inte höra. Till slut somnar jag ändå, och när det blir morgon har jag varit upp fyra fem gånger och hämtat vatten, kokat honungsvatten, följt med henne till toa, gett henne placebo-piller och satt henne upp mot kuddarna.

Det underligaste är att någon gång där under natten så börjar jag tycka om det. Det känns som att vi är på resa någonstans, det känns mysigt att ligga i soffan istället för sängen. Jag tittar ner på henne där hon ligger och suger på tummen och vet att det jag gör nu, det är det viktigaste i världen för mig just nu.