Män överallt

Julen firades så långt söderut man kan komma i Europa – Sicilien. Eller kanske ligger södra Spanien längre söderut? Skitsamma. Det tog iallafall inte mer än några timmar innan man kunde konstatera att man befann sig i manlighetens land. Kvinnorna var helt enkelt borta. Inga barn såg man heller. Kanske var dom inne och lekte. Det man såg var istället män. Män överallt. Det var som ett skämt. Ett dåligt skämt. Ett skämt som fick kvinnorna i mitt resesällskap att inte våga sig ut på kvällarna. Ett skämt som fick min dotter att undra varför det bara var gubbar överallt.

Det är svårt att säga sånt här utan att känna att man är lite rasistisk. Italien är ju ändå med i EU och allt. Men jag kan inte ljuga. Det kändes som att va i en tidsmaskin, tillbaka i Sverige på, ja vad ska vi dra till med, 20-talet? Jag har ingen aning om hur många kvinnor som stod och hängde på gatorna då i Stockholm, men jag kan gissa att de inte hade tid med det med tanke på hur lite män hemarbetade då.

Så det spelade ingen roll att solen sken ibland och att kaffet var gott. I en totalitär mansvärld mår man inte bra. Nästa år vill jag ha jämställdhet omkring mig, så då åker jag till… hm, kommer inte på nån sån plats…

En kommentar till “Män överallt”

  1. Räcker det inte med att se Berlusconis TV -program för att förstå att det är olämpligt att ta med sin dotter till Italien?
    Eller du är som alla vänsterfeminister som drar alla män över en kant. Framför allt om man vill delta i jämställdhetsdebatten och tala om vad jämställdhet betyder för en man. Det gjorde jag med ett antal kvinnliga vänsterfeminister till socialsekreterare, och ju mer jag pratade om jämställdhet och barns rättigheter ju mer osanning skrev de i sina vårdnadsutredningar. Fascinerade, det tråkiga är att vänsterfeminister, både kvinnliga och manliga, aldrig ser detta som ett jämställdhets problem och naturligtvis ett också stort problem för alla dessa barn som berövas sin pappa. Och du behöver faktiskt inte åka tillbaka till 20-talet för att se på hur barn berövas sin pappa. Det är tråkigt att din generation inte fattar bättre. Är inte dina föräldrar barnboksförfattare, vars böcker jag köpte i högvis innan mitt första barn ens var född för 20 år sedan? Du borde vara lite mer kritisk mot alla dessa vänsterfeminister som tagit sig ensamrätten över tolkningen vad jämställdhet är för något. Mitt första barn fick faktiskt heta Love och vi blev, hela familjen, mobbade i flera år över hans namn. När vi flyttade från Gbg till Blekinge strax efter födseln. Idag är det nästan ett populärt namn och allt fler barn döps till Love, men tror knappast att blekingeborna börjat läsa ”det går an”, för det. Här frodas 20-talet fortfarande. Lev du med vänster feministerna i Stockholm, jag kommer att fortsätta min kamp för jämställdhet genom att bekämpa inskränkta vänsterfeminister. Oavsett var de bor någonstans, så länge samhället tycker att barn ägs av kvinnor. Har du inte tänkt också på att det är inte bara är männens fel, både i Italien och Sverige, att de inte är hemma hos sina barn. Själv har jag 20 års erfarenhet av i Blekinge att kvinnor inte vill ha männen i köket och andra män ser mig som ett hot för att jag inte ställer upp på traditionell könstillhörighet. Problemet för många 08 är att de tror att vänsterfeminism är samma sak som Jämställdhet, vilket det inte är, när det egentligen är totalitär kvinnovärld.

Kommentarer inaktiverade.