Göteborg made us

Det är en vacker sommarmorgon, tidigt. Den svala nattluften ångar bort över gatorna, värmen väller in, och jag står framför raderna av containrar, hjärnan kan inte ta in vad som händer. Tre meter höga väggar av tjock plåt tornar upp sig framför mig. Dom har byggt murar i staden, en mur runt skolan.

Ett fängelse formar sig, gränsen dras. Om det innan känts som att vi var vi, och ni ni, så kan jag nu se det, det blir aldrig tydligare än så här. Det här är fängelset vi väntat på, känslan av maktlöshet inför politiken materialiserad. Här bygger polisen gränsen. På ena sidan, alla utom oss. På andra sidan, raseri, besvikelse, maktlöshet. Härifrån kan det bara gå utför.

Tiotusentals människor ville säga något. Ville vara med. Ni byggde murar. Ni poliser reste dit från hela Sverige och jobbade övertid, slet som djur för att försvara era gränser, er makt och ordning. Ni fick rosor, vi fick hot, slag och fängelsestraff.

Jag minns hemresan, vi satt tysta i bilen och tittade på Sverige genom fönstret. Något hade hänt, budskapet var levererat, alltid hade det varit tydligare: backa! Vi brukade skoja om det, hur poliserna alltid vrålar det i ens ansikte. Och vi skriker: bilda kedja! Dom skriker: backa! Sen står man där och väntar på att nått ska hända. Men nu var det inte roligt längre. Det fanns ingenstans att backa. Vi var upptryckta mot väggen, och hade ingen lust att försöka längre, varken bilda kedja eller säga emot.

Barrikader av brinnande bajamajor, poliser som kastar sten. Poliserna som kommer på rad genom parkerna, slår och sparkar. Och sen skotten som sätter punkt för allting.

Tio år har gått. Mycket har sagts. Men det enda jag tänker på är containrarna. Hur kunde ni.

Världens sämsta logga…

…för världens sämsta myndighet.

Det här är logotypen för EU’s gränsövervakningsmyndighet Frontex. Ja just det, den myndighet som vaktar EU’s gränser så att inga ska kunna komma in. Namnet är fantasieggande bara det… Det låter ju som taget ur en dålig sci-fi rulle med Arnold i huvudrollen. Men tyvärr är det verklighet just nu, Frontex bygger läger och samarbetar med Libyen för att hålla flyktingar borta.

Men. Det här inlägget ska inte handla om det. Utan om Frontex fantastiska logotyp. Jag satt i timmar och stirrade på den, förbluffad över vad den egentligen betyder. Sen kasta jag ut frågan online och fick dessa svar:

  • Kan det vara en bil som håller på och tippa ner i ett hav?
  • Nån slags gräs som stödjer sig på en blå rockring och så nåt blurrigt i bakgrunden
  • Eller ett argt öga?
  • Väldigt diffust och når inte mitten av eu… tydligare än så blir det väl inte?
  • En boll som försöker komma in i mitten av ringen!?!?
  • Ett bröst ritat av Puntus Lundqvist?
  • Kanske en jättetunn kuk med en pungkula
  • Poliser som skjuter med gummikulor på flyktingar som försöker ta sig över gränsen
  • Det e ett fyllo som krockar (stjärnor) med en lyktstolpe(blå ring) för att slutligen stupa.
  • Ett skjutsikte på en båt som tar sig in mot Italiens kust
  • Det är kurvan för antalet flyktingar som stupar brant neråt.
  • Det liknar en kisstråle och en boll.
  • Jag tror att det är en stiliserad sparris i mad max-rullstol.
  • Det är nån slags gräns. Det är en boll. Är bollen innanför eller utanför. Det känns helt slumpmässigt att EU’s stjärnor är där bakom, trots att bollen ringar in en av stjärnorna…
  • Jag tror att det är en börskurva som är påväg neråt och på vägen rullar över nån sort boll, kan vara jordklotet. Stjärnorna i bakgrunden är mest till för att förvirra, typ tänk på nåt annat, inte taggtråd och deportation.

Vad tror du? Gissa själv innan du läser facit här nedan. Eller du kan faktiskt läsa facit och gissa ändå, för det är lika svårtolkat som logotypen.

What is the meaning of Frontex logo?
The logo represents land border (green line), sea border (blue circle) and air border (background) linked by EU stars.

Intressant läsning om Frontex:
Ekot

Låt oss ta bort problemen!

Här står en man som inte längre har någonstans att sitta. Parkförvaltningen skruvade loss bänkarna från Bryggargläntan på Södermalm sedan ett gäng alkisar festat runt lite väl högljutt. Nu får han sitta på en filt på marken istället.

IMG_0488

Fyra hål i mitt huvud

Det är dagen efter vårt nederlag i Salem. Alla poliser har lämnat vår förort, där dom stod och tryckte i buskarna utanför vår port, med snäckor i öronen. Piketerna som demonstrativt stod med strålkastarna på riktade mot oss, är borta.

Min sexåriga dotter L, som såg allt detta, sitter vid frukostbordet och berättar om sin natt. ”Jag drömde att du hade fyra hål i huvudet pappa”.

Officiellt uttalande om den s k krisen

Det har kommit mycket mail med oroliga frågor om den så kallade ekonomiska krisen hit till www.Tvivlaren.se. Jag kan försäkra er om att de blir lästa, allihopa. Tyvärr är det andra saker som oroar mig just nu. T ex finns det mjölk i kylen? När kommer jag få tid att duscha? Osv.

Jag har ett meddelande till ang. krisen. Politikerna och media har skapat en befolkning som hela tiden vill maximera sin egen vinst. Genom fonder, PPM, bostadsrätter, osv, har många människors vardagsliv kommit att handla om att tjäna pengar på andras olycka. För det är ju så, att trots att riksbanken trycker nya sedlar, så kommer en persons vinning ALLTID från en annan persons förlust.

Det är ett faktum vi ofta vill glömma, att det finns inget, som är gratis. Inte ens kärlek, en skogsdunges oskyldiga sus, havets envetna vågskvalp eller älgens blick innan den skjuts ner får vi utan en insats, huruvida vi betalar med tid, energi, uppmärksamhet eller helt enkelt vår känslomässiga närvaro i denna värld vi är på besök i.

Politisk dokumentärfilm

Ja all film är ju politisk förstås. Men sen finns det ju filmer som handlar om politiska skeenden. Till exempel den nya filmen om massakern av Ungdomshuset i Köpenhamn, den heter kort och gott 69 (eftersom huset låg på Jaktvei 69).

Och i USA har en spelfilm som handlar om kravallerna i Seattle -99 nyligen haft premiär, den innehåller också lite kravaller, inte i skuggan av lika spännande som de riktiga i den danska dokumentärfilmen, men ändå intressanta tror jag. Battle in Seattle finns att ladda ner på Pirate Bay. Den danska filmen finns nog inte online nånstans ännu, hoppas den dyker upp för den är väldigt sevärd. Inte bara för kravallromantiker som jag.

Karriäristidealister eller idealistkarriärister – samma kräk

Vet ni vad jag hatar mest det är proffspolitiker. Eller, vänta jag hatar ännu mer sådana där människor som gör karriär inom ideella organisationer. Sådana som exploaterar den usla situation denna värld befinner sig i för sin egen skull.

Jag tror jag har mer överseende med små handels-höger-brats än ung vänster-karriärister. Borgarungarna är åtminstone ärliga med sina avsikter: att maximera sin egen vinning. SSU-svinen däremot, de rider bara på sina egna egons uppblåsta framtidstro. Deras självförtroende får mig att må illa. Orden som rinner ur deras munnar, tomma ord i snygga paket. Händer som rör sig, de jävlarna har suttit därhemma och övat upp gesterna framför speglarna.

Alla studentorganisationer som bara fungerar som plantskolor för framtida politiker och chefer, platser där de får lära sig det rätta språket, de rätta vägarna uppåt. Det är baksidan av det välorganiserade Sverige, den proffspolitikerkultur som börjar frodas när de etablerade partierna tillsammans med media tagit död på möjligheterna för folk att engagera sig i världsförändring. Om man inte startar nåt jävla fackeltåg mot överklasspojkars våld. Eller avlyssning på internet… Det är framtiden, bloggproffsen, tyckarmentaliteten, SkitSnackarnas och Pengarnas värld.

Nej, ni hör ju själva vilken skitdag jag haft. Stoppa mig nu innan jag säger nåt riktigt elakt.

En bön för medelklassens död

Medelklassen saknar, liksom kapitalismen, överlevnadsförmåga. Den vill ha allt, även om den går under på köpet. Men där kapitalismen vill ha mycket, vill medelklassen också ha kvalité. Medelklassens äldre vill inte bara bli vårdade, de vill ha bra vård. Medelklassen vill ha god mat. Medelklassen vill ha fin konst. Och så vidare.

Medelklassen är mån om sina gränser, och bygger murar mot andra med klassmarkörer, koder och språk. Medelklassen är av sin natur konkurrerande och exkluderande. Medelklassen lever på att växa, men växer genom att utvecklas, ömsa skinn samtidigt som den bevakar sin kärna, vårdar sina traditioner. Där överklassen har råd att stagnera på grund av sitt innehav av makt och resurser, kan medelklassen långsiktigt bara hävda sin status med kultur och kunskap.

En medelklassmänniska är alltid ensam. Isolering, som överklassen använder för att skydda sina egendomar från andra, är för medelklassen bara en fråga om inbördes konkurrens.

Det en medelklassmänniska säljer är sitt unikum, sin oersättlighet. Denna egenskap måste odlas, förädlas och framhävas. Därför är medelklassmänniskan alltid ensam, annars skulle den inte vara medelklassmänniska.

Så när medelklassen samlas är det inte för att vara tillsammans. Det är för att vara ensamma tillsammans. Med en artist. Eller en film. Aldrig för att se varandra. Därför har medelklassen alltid svårt för när flera gör samma sak. Då måste medelklassen framhäva varför just han eller hon gör det han eller hon gör.

Medelklassen har så svårt för när deras barn är som alla andras barn. Medelklassen vill alltid ha speciella barn. De lär sina barn att inte lita på andra genom att snacka skit om andra inför sina barn. Medelklassen lär sina barn att bara genom att bli bra på saker är de värda något.

Medelklassen är den rådande klassen, den normala klassen. Den som alla vill vara. Medelklassen har tolkningsföreträde om vad samhället är, men utgör inte samhällets majoritet. Medelklassen skapar inte rikedomarna. Medelklassen utför inte de tunga arbetena i samhället. Medelklassen lever på att utnyttja andras tid, energi och liv, och skryter dessutom med det.

En medelklassmänniska klarar inte av att höra att de har skuld. Medelklassmänniskan tycker alltid att hon eller han har rätt att göra som hon eller han gör. Just därför att hon eller han kan förklara och försvara varför, varför just den här specifika medelklassmänniskan gör som han eller hon gör.

Jag, som skriver detta, är medelklass, och jag kommer alltid vara medelklass. Jag är stolt över den jag är. Men jag är inte stolt över det min klass gör, eller det jag gör när utnyttjar mina fördelar, vilket händer alltför ofta. Tyvärr är det svårt att vakta på sig själv. Nu skriver jag detta för att göra medelklassens och mina brister synliga, och jag svär härmed att bekämpa de utsugande, exkluderande och egoistiska drag vi bär på, förhindra spridandet av dem (till mina barn till exempel) och kämpa för alla människors rätt att leva ett drägligt liv. Mitt mål är såklart: det klasslösa samhället.

Amen.

Vem fan bryr sig om FRA?

Just nu pågår en stor demonstration här i Stockholm mot FRA-lagen. Jag bara undrar – VEM FAN BRYR SIG? FRA? Vi har tusentals företag som har så mycket mer information om oss, och underligt nog är det samma personer som går där och demonstrerar som gladeligen laddar upp hela sina liv på Facebook, Twitter och guvetvad. FRA är lika ofarlig som min gamla dagmamma Bibbi i jämförelse. Världen är ett skithål, och så skramlar Sveriges alla liberaler om… FRA? Snälla. Är det verkligen det som är problemet med världen?

Sluta blogga, börja jobba!

[DN: Protester mot FRA]