En bön för medelklassens död

Medelklassen saknar, liksom kapitalismen, överlevnadsförmåga. Den vill ha allt, även om den går under på köpet. Men där kapitalismen vill ha mycket, vill medelklassen också ha kvalité. Medelklassens äldre vill inte bara bli vårdade, de vill ha bra vård. Medelklassen vill ha god mat. Medelklassen vill ha fin konst. Och så vidare.

Medelklassen är mån om sina gränser, och bygger murar mot andra med klassmarkörer, koder och språk. Medelklassen är av sin natur konkurrerande och exkluderande. Medelklassen lever på att växa, men växer genom att utvecklas, ömsa skinn samtidigt som den bevakar sin kärna, vårdar sina traditioner. Där överklassen har råd att stagnera på grund av sitt innehav av makt och resurser, kan medelklassen långsiktigt bara hävda sin status med kultur och kunskap.

En medelklassmänniska är alltid ensam. Isolering, som överklassen använder för att skydda sina egendomar från andra, är för medelklassen bara en fråga om inbördes konkurrens.

Det en medelklassmänniska säljer är sitt unikum, sin oersättlighet. Denna egenskap måste odlas, förädlas och framhävas. Därför är medelklassmänniskan alltid ensam, annars skulle den inte vara medelklassmänniska.

Så när medelklassen samlas är det inte för att vara tillsammans. Det är för att vara ensamma tillsammans. Med en artist. Eller en film. Aldrig för att se varandra. Därför har medelklassen alltid svårt för när flera gör samma sak. Då måste medelklassen framhäva varför just han eller hon gör det han eller hon gör.

Medelklassen har så svårt för när deras barn är som alla andras barn. Medelklassen vill alltid ha speciella barn. De lär sina barn att inte lita på andra genom att snacka skit om andra inför sina barn. Medelklassen lär sina barn att bara genom att bli bra på saker är de värda något.

Medelklassen är den rådande klassen, den normala klassen. Den som alla vill vara. Medelklassen har tolkningsföreträde om vad samhället är, men utgör inte samhällets majoritet. Medelklassen skapar inte rikedomarna. Medelklassen utför inte de tunga arbetena i samhället. Medelklassen lever på att utnyttja andras tid, energi och liv, och skryter dessutom med det.

En medelklassmänniska klarar inte av att höra att de har skuld. Medelklassmänniskan tycker alltid att hon eller han har rätt att göra som hon eller han gör. Just därför att hon eller han kan förklara och försvara varför, varför just den här specifika medelklassmänniskan gör som han eller hon gör.

Jag, som skriver detta, är medelklass, och jag kommer alltid vara medelklass. Jag är stolt över den jag är. Men jag är inte stolt över det min klass gör, eller det jag gör när utnyttjar mina fördelar, vilket händer alltför ofta. Tyvärr är det svårt att vakta på sig själv. Nu skriver jag detta för att göra medelklassens och mina brister synliga, och jag svär härmed att bekämpa de utsugande, exkluderande och egoistiska drag vi bär på, förhindra spridandet av dem (till mina barn till exempel) och kämpa för alla människors rätt att leva ett drägligt liv. Mitt mål är såklart: det klasslösa samhället.

Amen.

Vem fan bryr sig om FRA?

Just nu pågår en stor demonstration här i Stockholm mot FRA-lagen. Jag bara undrar – VEM FAN BRYR SIG? FRA? Vi har tusentals företag som har så mycket mer information om oss, och underligt nog är det samma personer som går där och demonstrerar som gladeligen laddar upp hela sina liv på Facebook, Twitter och guvetvad. FRA är lika ofarlig som min gamla dagmamma Bibbi i jämförelse. Världen är ett skithål, och så skramlar Sveriges alla liberaler om… FRA? Snälla. Är det verkligen det som är problemet med världen?

Sluta blogga, börja jobba!

[DN: Protester mot FRA]

Våld

Jag läste en bok om amerikanska soldater. Jag känner att vi definitivt är del av samma manskultur. Samma manskultur som terroriserar irakier, palestinier. Mansrollen är så tätt förknippad med rasism, styrka, våld. Den finns även hos oss, som ska vara så fina och mjuka. Innerst inne. Jag minns när jag var 15 jag hade kniv med mig på disco i Bollnäs. Jag tyckte jag var tuff.

Dagens högst suspekta nerladdning

Idag laddar jag ner Triumph des Willens, Leni Riefenstahls nazistiska propagandafilm från Pirate Bay. Jag vill inte veta vad de jag laddar ner från har för skit på sina diskar, brr. Återkommer med mer detaljerad info om varför jag befattar mig med Leni’s allra fetaste svettfläck, senare. Tills dess borde ni njuta av David Sandströms sång ”Leni, Leni”, en av de bättre från skivan Go Down!.

You wanna be Happy as a tjejsnut??

Jag hatar poliser. Det är såklart en väldigt stor och komplicerad diskussion. Men jag känner mig övertygad om att idén med en polismakt är usel. Det betyder inte att jag hatar alla poliser. Men nästan. De har majoritetens mandat att använda våld. Trots att det visat sig att snutar också kan göra fel – som om det vore nån tröst – har de, var och en av dom, bestämt sig för att de kan ta på sig ansvaret för att agera å samhällets bästa.

Det är inte okej för mig. Det gör mig rädd att tänka på att det går omkring såna människor omkring mig i vanliga kläder.

Jag läser i dagens DN att piketpolisen i Sthlm ska försöka rekrytera kvinnliga snutar. Igen. Förra gången gick det visst inte (heller) så bra. Jag tänker inte spekulera i varför. Nu har jag iochförsig haft erfarenheter av blodtörstiga kvinnliga snutar också, så jag är inte ute efter nån biologism. Låt oss se detta som ett tecken på utvecklingen mot ett omänskligare samhälle, där även kvinnor måste anpassa sig till den rådande världsordningen.

hunforare300 1.jpg

(Jag undrar hur många kvinnor som arbetar som väktare.
Det är säkert skitfå också. Och så undrar jag om det är en kvinnlig hund på bilden också.
Nej förresten man ser kuken mellan benen om man tittar noga.)

Det är skillnad på folk och folk

I gårdagens DN kunde man läsa:

EFTER ATT HÖGEREXTREMA grupper under en längre tid samlats i Nyköping på lördagarna har en folklig protest startat som växt mer och mer för varje lördag. Idag samlades flera hundra Nyköpingsbor på Stora torget.

– Det är välklädda medelålders, gamla tanter som jag, unga pojkar…, säger Annika Nilsson, som är ”ledsen och ursinnig” över att Nyköping blivit en samlingsplats för nynazister. Men hon och hennes man konstaterade efter lördagens händelser att de är stolta över Nyköpingsborna.”

Lägg märke till att det är ”Nyköpingsbor”, välklädda medelålders och gamla tanter som utgör upprorets kärna.

Det är uppenbarligen något speciellt med det som hände… för nästan alltid när jag varit med på demonstrationer mot rasism brukar det stå i tidningen dagen efter att vi är motdemonstranter, vänsterextremister eller ibland rakt av extremister. Ingen har någonsin frågat om vi är stolta över oss själva. Eller huruvida vi är ledsna och ursinniga. Jag tror många av oss som är engagerade i antifascistiskt arbete skulle säga att vi är stolta, ledsna och ursinniga.

Men nu när jag tänker på det brukar det aldrig vara några intervjuer med oss ”extremister” överhuvudtaget. Vad beror det på? Kanske att vi är FÖR engagerade? Att det är något suspekt med människor som så bestämt och konsekvent tar ställning? Eller är det att många av oss brukar vara unga, svartklädda, ibland till och med maskerade, och inte välklädda medelålders eller gamla tanter?

Ett exempel. Under många års tid har antifascister försökt stoppa norra Europas största nazistmarsch i Salem. Varje år har politiker och media drivit en kampanj mot dessa motdemonstrationer. I Nyköping sa det borgerliga kommunalrådet att det här egentligen var en ordningsfråga för polisen, och att det är beklagligt att folk ska behöva engagera sig. Precis samma sak säger det moderata kommunalrådet i Salem varje år.

Ja tänk vad sorgligt att folk behöver bry sig fucking moderat-arsle, men kanske kan man stifta en antirasist fond man kan köpa aktier i istället? Eller nu vet jag, om man kan skänka pengar till POLISEN KANSKE DET SKULLE LÖSA ALLTING? HAHAHAHAHAHA


Nordman06.jpg
Ett par av demonstranterna i Nyköping poserar.

Det oändliga USA-hatet vi alla borde känna

Jag vet det är klyschigt att hata USA. Men frågan är ändå: Hur lyckas USA komma undan hatet, genomleva det, få det att stanna vid en känsla? Jo, genom att plantera egoismen i våra hjärtan. Genom att få oss sålda på våra egon. Genom att lura i oss en dröm om att vi kan få allt vi vill ha, aldrig begränsade, alltid i tillväxtfas…

Jag tittar på The War on Democracy av John Pilger, en riktigt bra film om USAs kampanjer i Sydamerika. Det här är en must-see. Jag tänker på borgarnas kampanj för att informera om kommunismens konsekvenser som just nu startar med utställningar på bibliotek, föreläsningar och böcker. Historieskrivande är liksom nyheter högst politiska skapelser, Den här filmen är ett försök att balansera den sjukt USA-vänliga världshistoria vi fått. Inte ett filmiskt mästerverk kanske men innehållet slår formen i det här fallet.

Det här är Naomi Kleins Chockdoktrinen filmatiserad ( som jag fortfarande inte orkat läsa ut, för den är så jävla deprimerande). Det blir lite lättare att se en film, även om den också får mig att gråta flera gånger.

Så hur lyckas USA vara sådana totala grisar, hur lyckas de genomföra sin globala hatkampanj, om och om igen? Det tar ju aldrig slut!? Hur lyckas dom driva sina krig och samtidigt få oss totalt sålda på sin kultur?

Naturligtvis går det hand i hand? Det är kulturen vi vill ha, därför låter vi dom komma undan med grejer som vi aldrig skulle acceptera annars. Och såklart genom att de sått sitt frö av egoism i våra hjärtan. Vi kommer aldrig låta oss begränsas, även om vår livsstil kostar tusentals människoliv genom inhumana arbetsvillkor, fattigdom, förstörd miljö osv osv.

Jag kan inte ens försöka förklara. Men vi är harmlösa redan, sålda, köpta, flytande valuta på den globala marknaden. Vilken härlig dag.

vlcsnap-8937616.png

Här finns engelska undertexter, mycket är på spanska så det behövs.

Inåt det vilda

Jag vet inte varför alla omkring mig älskar den här boken, Into the Wild, av Jon Krakauer. Jag börjar misstänka det har nåt med klass att göra. Det brukar vara så när nästan alla omkring mig tycker samma.

Till exempel kanske ”Into The Wild” bekräftar min medelklassomgivnings bekväma val: att längta ut i naturen, romantisera det ”naturliga” men samtidigt leva tryggt i civilisationen med egenuppfödda fårskinn på dyr-soffan. ”Vad vackert”, säger dom om scenen när den naiva dör.

Sean Penn har tydligen gjort en skitbra film av boken i allafall, och nu går den äntligen att ladda hem i en schysst version. Jag seedar nu och ska kolla på den ikväll hoppas jag. Nu är det bubbelbad.

intothewild.jpg

Land of the Seat Covers

Det är totalt uppenbart för alla över tio dagars ålder att USA är världens största misstag. Men jag ska här bevisa att även motsatsen är sant. För i Sverige eller rentutav norra Europa finns det ingen vettig bilklädsel att hitta någonstans. Nu kanske ni fnyser och tycker jag är löjlig. Men jag tycker faktiskt bilklädsel är något av det viktigaste som finns. En bra chans att som man säger, sätta färg på den tråkiga svenska bilkulturen. Så låt mig presentera dagens beställning på Internet. Maila om ni vill ha skjuts nånstans…

leopard.jpg