Göteborg made us

Det är en vacker sommarmorgon, tidigt. Den svala nattluften ångar bort över gatorna, värmen väller in, och jag står framför raderna av containrar, hjärnan kan inte ta in vad som händer. Tre meter höga väggar av tjock plåt tornar upp sig framför mig. Dom har byggt murar i staden, en mur runt skolan.

Ett fängelse formar sig, gränsen dras. Om det innan känts som att vi var vi, och ni ni, så kan jag nu se det, det blir aldrig tydligare än så här. Det här är fängelset vi väntat på, känslan av maktlöshet inför politiken materialiserad. Här bygger polisen gränsen. På ena sidan, alla utom oss. På andra sidan, raseri, besvikelse, maktlöshet. Härifrån kan det bara gå utför.

Tiotusentals människor ville säga något. Ville vara med. Ni byggde murar. Ni poliser reste dit från hela Sverige och jobbade övertid, slet som djur för att försvara era gränser, er makt och ordning. Ni fick rosor, vi fick hot, slag och fängelsestraff.

Jag minns hemresan, vi satt tysta i bilen och tittade på Sverige genom fönstret. Något hade hänt, budskapet var levererat, alltid hade det varit tydligare: backa! Vi brukade skoja om det, hur poliserna alltid vrålar det i ens ansikte. Och vi skriker: bilda kedja! Dom skriker: backa! Sen står man där och väntar på att nått ska hända. Men nu var det inte roligt längre. Det fanns ingenstans att backa. Vi var upptryckta mot väggen, och hade ingen lust att försöka längre, varken bilda kedja eller säga emot.

Barrikader av brinnande bajamajor, poliser som kastar sten. Poliserna som kommer på rad genom parkerna, slår och sparkar. Och sen skotten som sätter punkt för allting.

Tio år har gått. Mycket har sagts. Men det enda jag tänker på är containrarna. Hur kunde ni.

Världens sämsta logga…

…för världens sämsta myndighet.

Det här är logotypen för EU’s gränsövervakningsmyndighet Frontex. Ja just det, den myndighet som vaktar EU’s gränser så att inga ska kunna komma in. Namnet är fantasieggande bara det… Det låter ju som taget ur en dålig sci-fi rulle med Arnold i huvudrollen. Men tyvärr är det verklighet just nu, Frontex bygger läger och samarbetar med Libyen för att hålla flyktingar borta.

Men. Det här inlägget ska inte handla om det. Utan om Frontex fantastiska logotyp. Jag satt i timmar och stirrade på den, förbluffad över vad den egentligen betyder. Sen kasta jag ut frågan online och fick dessa svar:

  • Kan det vara en bil som håller på och tippa ner i ett hav?
  • Nån slags gräs som stödjer sig på en blå rockring och så nåt blurrigt i bakgrunden
  • Eller ett argt öga?
  • Väldigt diffust och når inte mitten av eu… tydligare än så blir det väl inte?
  • En boll som försöker komma in i mitten av ringen!?!?
  • Ett bröst ritat av Puntus Lundqvist?
  • Kanske en jättetunn kuk med en pungkula
  • Poliser som skjuter med gummikulor på flyktingar som försöker ta sig över gränsen
  • Det e ett fyllo som krockar (stjärnor) med en lyktstolpe(blå ring) för att slutligen stupa.
  • Ett skjutsikte på en båt som tar sig in mot Italiens kust
  • Det är kurvan för antalet flyktingar som stupar brant neråt.
  • Det liknar en kisstråle och en boll.
  • Jag tror att det är en stiliserad sparris i mad max-rullstol.
  • Det är nån slags gräns. Det är en boll. Är bollen innanför eller utanför. Det känns helt slumpmässigt att EU’s stjärnor är där bakom, trots att bollen ringar in en av stjärnorna…
  • Jag tror att det är en börskurva som är påväg neråt och på vägen rullar över nån sort boll, kan vara jordklotet. Stjärnorna i bakgrunden är mest till för att förvirra, typ tänk på nåt annat, inte taggtråd och deportation.

Vad tror du? Gissa själv innan du läser facit här nedan. Eller du kan faktiskt läsa facit och gissa ändå, för det är lika svårtolkat som logotypen.

What is the meaning of Frontex logo?
The logo represents land border (green line), sea border (blue circle) and air border (background) linked by EU stars.

Intressant läsning om Frontex:
Ekot

En annan manlighet betyder en annan värld

Publicerad i Arbetaren Zenit nr 9/2010

Det är hundra år sedan den internationella kvinnodagen instiftades och jag tänker: är det männens dagar, de andra 364? Knappast. Det är förlorade dagar.

I tusentals år har kvinnor kämpat för rättigheter och handlingsutrymme och den kampen är långt från över. Kvinnornas fiender har alltid varit männen. Där en kvinna inte får frihet, är det en man som står i vägen, som snor pengarna och privilegierna. Det är männen som vinner tid och kraft i hem och familj, där kvinnor gör majoriteten av arbetet. Det är männen som får mer lön när kvinnorna får mindre och det är män som fysiskt förgriper sig på och förnedrar kvinnor för att bearbeta egna trauman.

Så att männen bör stå som måltavla för en feministisk rörelse är naturligt. Men feminismen frågar sig sällan varför män gör som de gör. Det är förståeligt. Det borde ju vara vi män som utforskar varför vi upprätthåller det orättvisa samhällssystem vi lever i.

Istället försvarar vi oss, slår ifrån oss när anklagelserna kommer: ”Det är inte jag som är dålig, det är han där”, eller ”det är männen från det där landet, inte vi”. Vi låter det inte bara ske, utan är alla bärande delar av systemet, i hemmen, på arbetsplatserna, överallt. Så oändligt många försuttna chanser att förändra.

Men, jag vill ändå framhärda, män föds inte med ideér om att exploatera kvinnor. Små pojkar vill bara älska och bli älskade, precis som alla människor. Det som sedan sker, som gör oss till agenter för det massiva kvinnoförtrycket, är en tragedi. Anledningen till att vi klarar av att behandla kvinnor, andra män och oss själva så dåligt, är den känslomässiga avtrubbning vi alla går igenom där vi förhärdas och lär oss agera istället för att känna efter.

Män och kvinnor ställs mot varandra, när vi borde vi stå sida vid sida som de bröder och systrar vi är. Vi exploateras av samma fiende, som gör allt för att splittra oss, för ett enda mål: mer makt och stålars i egen ficka. Det är ingen ”dålig man”som uppfunnit kapitalismen, det är resultatet av tusenåriga förtryckarstrukturer som föder sig själva, lockar några av oss med löfte om mer rikedomar.

Utan oss män skulle den globala kapitalismen falla. Jag menar inte att det finns något heligt i ”kvinnan” som står över normer och mönster, utan att det finns något i den rådande manligheten som är en förutsättning för att de förtryckande strukturena bibehålls. En annan manlighet skulle också betyda en annan värld.

Vi män har mycket att lära av kvinnornas långa kamp, ett storslaget och utdraget krig på alla nivåer av samhället samtidigt. Det är lätt att börja, gör det idag; ta dig tid, lyssna på en kvinna nära dig, låt henne berätta om sin kamp. Lyssna på en man nära dig, fråga om hans liv, hans problem. Berätta om dina egna, var ärlig. Våga stanna där, i det svåra, där det är på riktigt, det är där vi måste börja. Sen tar vi resten.

En bön för medelklassens död

Medelklassen saknar, liksom kapitalismen, överlevnadsförmåga. Den vill ha allt, även om den går under på köpet. Men där kapitalismen vill ha mycket, vill medelklassen också ha kvalité. Medelklassens äldre vill inte bara bli vårdade, de vill ha bra vård. Medelklassen vill ha god mat. Medelklassen vill ha fin konst. Och så vidare.

Medelklassen är mån om sina gränser, och bygger murar mot andra med klassmarkörer, koder och språk. Medelklassen är av sin natur konkurrerande och exkluderande. Medelklassen lever på att växa, men växer genom att utvecklas, ömsa skinn samtidigt som den bevakar sin kärna, vårdar sina traditioner. Där överklassen har råd att stagnera på grund av sitt innehav av makt och resurser, kan medelklassen långsiktigt bara hävda sin status med kultur och kunskap.

En medelklassmänniska är alltid ensam. Isolering, som överklassen använder för att skydda sina egendomar från andra, är för medelklassen bara en fråga om inbördes konkurrens.

Det en medelklassmänniska säljer är sitt unikum, sin oersättlighet. Denna egenskap måste odlas, förädlas och framhävas. Därför är medelklassmänniskan alltid ensam, annars skulle den inte vara medelklassmänniska.

Så när medelklassen samlas är det inte för att vara tillsammans. Det är för att vara ensamma tillsammans. Med en artist. Eller en film. Aldrig för att se varandra. Därför har medelklassen alltid svårt för när flera gör samma sak. Då måste medelklassen framhäva varför just han eller hon gör det han eller hon gör.

Medelklassen har så svårt för när deras barn är som alla andras barn. Medelklassen vill alltid ha speciella barn. De lär sina barn att inte lita på andra genom att snacka skit om andra inför sina barn. Medelklassen lär sina barn att bara genom att bli bra på saker är de värda något.

Medelklassen är den rådande klassen, den normala klassen. Den som alla vill vara. Medelklassen har tolkningsföreträde om vad samhället är, men utgör inte samhällets majoritet. Medelklassen skapar inte rikedomarna. Medelklassen utför inte de tunga arbetena i samhället. Medelklassen lever på att utnyttja andras tid, energi och liv, och skryter dessutom med det.

En medelklassmänniska klarar inte av att höra att de har skuld. Medelklassmänniskan tycker alltid att hon eller han har rätt att göra som hon eller han gör. Just därför att hon eller han kan förklara och försvara varför, varför just den här specifika medelklassmänniskan gör som han eller hon gör.

Jag, som skriver detta, är medelklass, och jag kommer alltid vara medelklass. Jag är stolt över den jag är. Men jag är inte stolt över det min klass gör, eller det jag gör när utnyttjar mina fördelar, vilket händer alltför ofta. Tyvärr är det svårt att vakta på sig själv. Nu skriver jag detta för att göra medelklassens och mina brister synliga, och jag svär härmed att bekämpa de utsugande, exkluderande och egoistiska drag vi bär på, förhindra spridandet av dem (till mina barn till exempel) och kämpa för alla människors rätt att leva ett drägligt liv. Mitt mål är såklart: det klasslösa samhället.

Amen.

Det oändliga USA-hatet vi alla borde känna

Jag vet det är klyschigt att hata USA. Men frågan är ändå: Hur lyckas USA komma undan hatet, genomleva det, få det att stanna vid en känsla? Jo, genom att plantera egoismen i våra hjärtan. Genom att få oss sålda på våra egon. Genom att lura i oss en dröm om att vi kan få allt vi vill ha, aldrig begränsade, alltid i tillväxtfas…

Jag tittar på The War on Democracy av John Pilger, en riktigt bra film om USAs kampanjer i Sydamerika. Det här är en must-see. Jag tänker på borgarnas kampanj för att informera om kommunismens konsekvenser som just nu startar med utställningar på bibliotek, föreläsningar och böcker. Historieskrivande är liksom nyheter högst politiska skapelser, Den här filmen är ett försök att balansera den sjukt USA-vänliga världshistoria vi fått. Inte ett filmiskt mästerverk kanske men innehållet slår formen i det här fallet.

Det här är Naomi Kleins Chockdoktrinen filmatiserad ( som jag fortfarande inte orkat läsa ut, för den är så jävla deprimerande). Det blir lite lättare att se en film, även om den också får mig att gråta flera gånger.

Så hur lyckas USA vara sådana totala grisar, hur lyckas de genomföra sin globala hatkampanj, om och om igen? Det tar ju aldrig slut!? Hur lyckas dom driva sina krig och samtidigt få oss totalt sålda på sin kultur?

Naturligtvis går det hand i hand? Det är kulturen vi vill ha, därför låter vi dom komma undan med grejer som vi aldrig skulle acceptera annars. Och såklart genom att de sått sitt frö av egoism i våra hjärtan. Vi kommer aldrig låta oss begränsas, även om vår livsstil kostar tusentals människoliv genom inhumana arbetsvillkor, fattigdom, förstörd miljö osv osv.

Jag kan inte ens försöka förklara. Men vi är harmlösa redan, sålda, köpta, flytande valuta på den globala marknaden. Vilken härlig dag.

vlcsnap-8937616.png

Här finns engelska undertexter, mycket är på spanska så det behövs.

Brink gör det igen

Jaha, då var det återigen dags att passa micken till Brink, som på sin blogg slamsar till Sabuni och alliansens inte-längre-så-dolda agenda vad det gäller jämställdhetspolitik:

”Vi vill öka trafiksäkerheten, så därför sänker vi kravet på bilbesiktning från varje till vart tredje år”. Låter det ologiskt? Inte för jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, som i Ekot i morse på allvar hävdade att jämställdhetsarbetet nu kommer att ta ett steg framåt, eftersom regeringen sänker kraven på arbetsgivarna att göra jämställdhetsplaner, lönekartläggning och handlingsplan för jämställda löner.

Kontentan: Svenskt Närlingsliv is in da house och alliansens små mini-strar framstår alltmer som såna där buktalardockor. Läs hela Josefins artikel här.

Till alla som säger att klass inte spelar roll

Kolla in dom här svinen. Deras lockar. Målmedvetna ögon och mjuka hud. Och så leendena! Det är män i kostymer, män som har rena kläder. Det är klass och stil. Det är överklassen, det är dom som tjänade mellan 30-50 miljoner förra året. Det är Fienden. Hur ska vi rädda dom från sig själva, deras omättliga begär?

svin.jpeg