Jag har inget att säga. Kroppen värker av sömnlöshet och två ungjävlar som försöker lägga sig ovanpå mig hela nätterna. Lyckligtvis omger jag mig nuförtiden med människor som har vett att bry sig om en stackars bebispappa, det känns bra att bli bemött med någon slags respekt istället för usla förslag. Jaja, jag får iallafall slippa barnen om dagarna fyra dagar i veckan, det känns lyxigt.
Jag önskar jag var någon annanstans, t ex här:
