Jag råkar läsa den utomordentligt sexistiska tidningen Moore på nätet (länk till tidningen uteblir av pk-skäl, alldeles för mycket nakna retuscherade kvinnor där, men jag tittade bort, lovar). Bingo Rimer startade tidningen, ni vet. Det som fört mig dit är en intervju med ett gammalt hatobjekt: Johan Stael von Holstein, IT-entreprenören. Mest känd för sitt totalmaxade sossehat. Han verkar också vara en Milton Friedmansk marknadsivrare, sådana som är ganska sällsynta i Sverige.
Hur politiskt aktiv är du?
– För mig är allt som inte rör min familj politik [sic!] och jag kommer alltid vara med i den politiska debatten. Men aldrig tillhöra något parti. Det finns en politisk slapphet och dekadens i Sverige, samma oengagemang som släpper fram personer som Hitler.Ett framtida feministparti då?
– Borde absolut förbjudas. Ett rasistparti, alla kvinnor som tänker rösta på detta parti borde skämmas. Jag tycker att feminismen på många sätt har otroligt långt kvar att gå och på många sätt har den gått alldeles för långt.
Jag försöker förstå hur han tänker. Men kan nog inte lyckas. Man kanske inte ska dra för stora växlar på en kortintervju i tidningen Moore.
Men jag såg honom på omslaget till övremedelklass-kärnfamiljs-tidningen Family Living iförd en tröja med ett tryck där en man sätter på en kvinna bakifrån i siluett. På omslaget!! Han poserar glatt med sina barn och sin fru. Vad ska man säga?
Jag anmälde krogen Farbror & Co pga Moore till Etiska Rådet mot Könsdiskriminerande reklam (ERK).
Moore hade releasefest på Farbror & Co och krogens webb passade på att använda tidningens bilder på tjejrumpor i stringtrosor för att locka folk till krogen den kvällen.
ERKs bedömning lyder:
“Enligt av Internationella Handelskammaren (ICC) antagna grundregler för reklam gäller som grundläggande princip bl.a. att reklam skall utformas med vederbörlig känsla av socialt ansvar. Enligt artikel 4 punkt 1 i grundreglerna får reklam inte vara diskriminerande ifråga om bl.a. kön.
Den aktuella annonsen utgör ett exempel på reklamåtgärd i vilken kvinnor används som blickfång av sexuell natur, utan tillräckligt samband med den marknadsförda produkten. Detta är kränkande mot kvinnor i allmänhet och reklamen strider därför mot ICC:s grundregler för reklam.”