Lyssnar på Suede’s första och Minns Stora Ögonblick i Ungdomen. Stackars mig. Stackars alla oss som måste vara unga och vilsna och hoppas så mycket. Det är klart det är svårt. Det är klart man behöver gråta lite då! Alla misstag och snedsprång. Titta på Brett då.
Det var då, så där smal och spenslig va han då, androgyn, fylld av möjligheter. Som jag. Titta på honom nu.
Som vilken snubbe som helst. Lite snyggare kanske. Som jag. Ja, det känns både sorgligt och hoppfullt. Av alla drömmar blev det så här.