Den enorma vikten av inkonsekvens

Jag har väldigt svårt för konsekventa människor. Det är något så outsägligt naivt och tråkigt med att eftersträva ett konsekvent handlande i den här världen. Jag säger detta med allvarlig ton. Och jag är ändå en man av många ideal de flesta skrattar åt. Jag brukar bända och vrida lite på lagar och regler. En del av dem har fina avsikter, om alla följde dem. En del av dem är just naiva, i min värld endast giltiga om alla följde dem. Många försöker sätta dit mig för min inkonsekvens i frågor som gäller lag och ordning. Jag har inget bra försvar.

Det är här inkonsekvensen kommer in. Jag gör inga ideal av mina avvikelser. Och jag tycker det vore väl grymt att avkräva mig det. Låt mig få ha ett roligt liv. Det är ett sätt att leva, inte ett handlingsmönster. Jag kan inte vara mer specifik än så utan att göra bort mig. Jag kommer inte ställa någon annan mot väggen för inkonsekvent handlande. Däremot, en avsaknad av ambitioner och goda avsikter, då jävlar.