Längst upp på bokhyllorna i mitt pk-medelklass hem står dom. Jag brukar snegla på dom ibland, och snabbt titta bort. Det är min flickväns böcker. Som jag inte läst.
Jag har läst Vilhelm Moberg, Harry Martinsson, Ivar Lo, Eyvind Johnson. Och såklart Kropotkin, Bakunin, Bookchin och Berkman. Jag har i och för sig läst allt av Emma Goldman och Alexandra Kollontaj, och så Sara Lidman förstås. Hon är mitt stora undantag. Men dom andra kvinnorna. Vad är det som gör att jag tittar bort? Marianne Fredriksson. Moa Martinsson. Sigrid Undset och Inger Alfven. Jag har läst tusen usla deckare (av män). Hundra reportageböcker och minst två diktsamlingar. Plus en kartbok. Av män, rubbet.
Men. Jag är ju faktiskt över trettio, nu är det väl ändå dags att göra upp med mitt inneboende litterära kvinnoförtryck!? ja, det är dags att stanna kvar med blicken däruppe, lyfta ner en av dom där klossarna och ta sats.
Moa: ”Ja, vafan väntar du på, Svante?”
Nej nu måste du sansa dig. Denna skuld/förtryck existerar inte. Du har läst dom böcker du gjort. Att du inte läst lika många kvinnliga författare finns det en rad logiska förklaringar till. Det finns inget förtryck i dina val. Du är bara en människa säkert ovanligt snäll och mjuk jämfört med de flesta.
Jag har läst en hel del fler kvinnliga författare och gillat många. Men sedan finns det ju extremt kvinnligt kvinnliga författare som jag bara inte klarar. Det irrationella flummet i viss kvinnolitteratur är ibland fulständigt knäckande för en logiskt romantiker som mig själv.
Sedan finns ju detta med skilda existentiella fokus om vi tittar på gruppnivå. Det finns faktiskt en viss typ av kvinnlighet som vi män som grupp har väldigt svårt att förstå.
Du kan ju lämpligen gå in på Bloggtoppen och välj ”Alla Bloggar” och så går du igenom topplistan. Hur många på 50 bästa listan känner du tillhörighet i. Är det inte extremt mycket med kvinnliga ytligheter. Själv blir jag till slut ganska yr och marken rämnar. Vad finns det för sanningar kvar i den dogmatiska tvärsäkerheten.
Är kanske män från en planet och åtminstone en ganska stor mängd kvinnor från en helt annan.
MVH
Anders B Westin
Anders, jag tror inte jag talar om skuld, utan att vilka förändra, och jag tror inte det är så svårt att finna stöd för min teori: män föredrar manliga författare/musiker/makthavare etc etc. Och visst, det finns en poäng i det du säger, att man vill identifiera sig. Men där börjar också problemen för identifikation är en del av att skapa sin identitet, och så är cirkeln sluten och kvinnan utesluten. Därför skrev jag mitt inlägg, för att markera, på ett skämtsamt sätt, hur våra undermedvetna val förstärker en redan tragisk könsuppdelning. Är du med?
Hej Svante jag är med.
Som du kanske förstått på hur jag diskuterar utgår jag från evolutionsläran när jag argumenterar. Jag vill tydliggöra detta med att skuld är någåt virtuellt. Det som finns är orsaker.
Om du inte trivs med att läsa kvinnliga författare skall du inte ha några skuldkänslor. Däremot är det relevant att återkommande göra nya försök.
Jag och min fru gick med i Månadens Bok i slutet av sjuttitalet. Jag tittade just igenom bokhyllan med gamla böcker från 70-80 talet och ser till min förvåning att hon och jag nog läst ca 60 % kvinnliga författare och förstås då 40 % manliga. Det är inget jag hakat upp mig på. Det är liksom lustigt detta feministiska omtag. Vi hade ju en kraftfull vända på 70 talet. Min studievägledare tyckte att jag skulle bli förskollärare bara därför att, fast jag är en extrem naturvetare. Det är kanske bra att veta att detta med feministiskt synfält har varit aktuellt hela mitt liv ända sedan slutet av sextiotalet när jag gick på högstadiet. Ibland blir jag bra så trött på detta synfält. Livet är så mycket mer. Tex kärlek, död, sorg, glädje, vänskap, kamp, stolthet mm i all oändlighet. Jämställdhet är så oerhört fokuserat så man liksom glömmer bort att leva.
Nog om detta. Några ”kvinnliga” lästa böcker är tex Erica Jong, Rosamunde Pilcher, Marilyn French, Gail Godwin, Elizabeth Buchan, Maj Sjöwall, Ruth Rendell, Margret Yorke, Elizabeth George, Patricia Cornwell, Agneta Pleijel, Kerstin Ekman, Sara Lidman, Karin Alvtegen, Karin Fossum, Marie Hermansson mfl och då bara utryckta slumpmässigt ur bokhyllan som består av standardlitteratur som utgivits av olika Bokklubbar genom åren.
Vi har bara läst och inte reflekterat över om vi gjort någon feministisk handling. Jag bara läser när jag tycker det är bra eller lärorikt. Inte för att det skall ha något högre värde.
En sak är säker kvinnor skriver massor med böcker och väldigt mycket kan läsas av män utan någon djupare reflektion om kön.
Som jag sa i min första kommentar finns det dock en viss typ av kvinnlig litteratur som jag bara inte klarar.
Sammanfattas med irrationell flummig andlighet.
Läs det du vill utan skam.
MVH
Anders B Westin
Jag måste bara få kommentera detta… Anders, oh my god, självklart är du naturvetare, så blind för underliggande värderingar. Bara ditt påstående att du ogillar detta ”typiskt kvinnliga flum” är i sig ett tecken på din inställning. Du säger att du läser bra böcker utan att tänka utifrån kön, men när du kommer till de dåliga flumböckerna är du noga med att poängtera att de är skrivna av kvinnor du inte kan identifiera dig med. Tror du att jag (kvinna) identifierar mig med ALLA kvinnliga författare bara för att jag är kvinna? Absoult inte. Irrationell flummig andlighet… finns inte de dragen även hos män, om du väljer att se dem? Men du identifierade dig kanske inte med de männen, och valde bort dem – men utan att kalla dem irrationella och flummiga… för det är ju kvinnors egenskaper. Och att använda bloggvärlden som underlag för hur kvinnor uttrycker sig – ytligt enligt dig – så representerar de förmodligen just vad de är; 100 tjejer av 4,5 miljoner människor. Du ser ju bara vad du vill se.
C
Men Cecilia hur kan du tolka min inlaga på detta sätt. Här skriver jag en positiv inlaga om att jag läser massor med kvinnliga författare med stor behållning och att det inte har stört mig ur något sk könsperspektiv.
Sedan för att vara tydlig lägger jag till att det finns vissa kvinnliga författare (ingen utpekad medvetet) jag upplever jobba med irrationell flummig andlighet och då som en målsökande robot så är det enbart detta du fokuserar. Herregud hela livet innehåller ju saker man gillar och inte gillar och en av de saker jag inte gillar det jag kallar irrationell flummig andlighet. Självklart finns det män som också håller på med detta men ändå i ett annat tonläge och inte på samma sätt.Jag hade ju kunnat skriva om detta också men nu handlade det ju om kvinnliga författare.
Ett stort vanligt fel i debatter är att haka upp sig på delar men inte se helheten i vad frågan handlar om.
Vad menar du med underliggande värderingar. Det jag står för är att jag ogillar irrationell flummig andlighet av den enda anledningen att det genererar livslögner och virtuell makt.
I övrigt har jag inte sagt något som kan generera dina föreställningar om underliggande värderingar.
Du får gärna förkalra vad du menar med det.
Hejdå
Lägger till en sak Cecilia. Det finns mängder med manliga felbeteenden i livet. Svante försökte om än lite på skämt skuldbelägga sig själv. Jag ville befria honom från skuld. Det finns ingen skuld utan bara orsaker. Sedan tryckte jag på en sak som definitivt kommit bort i genusdebatten.
Att kvinnors eget beteende och möjligen omedvetna existentiella fokus i livet, i lika hög grad som männens handlingar är orsaker (inte skuld) till den upplevda sk underordningen.
Att jag tog upp dessa bloggar beror ju självklart inte av att de skrivs av kvinnor utan det faktum att dessa är de mest lästa. Jättemånga läsare varje dag !!!! Vilket i sin tur betyder att ”läsare” spontant är väldigt nyfikna på detta innehåll. Tror du att det är män som sida upp och sida ner läser om ”dagens outfit”
Jag hoppas att du kan se de statistiska sammanhangen och delförklaringen till den upplevda underordningen. Medan många unga män fokuserar på ”funktionella strukturer” som kan ombildas till sk lönsamma yrken, så väljer unga tjejer att möjligen omedvetet att fokusera på dagens ”outfit” och det jag brukar kalla för självobjektifiering.
Vilket tror du ger i förlängningen genererar mest makt och status. Funktionella strukturer eller självobjektifiering. Jag vet.
Just nu försöker jag få min dotter att bli duktig på musikprogrammet Cubase istället för att läsa alla rosa kitschiga ”tjejtidningar” som är fyllda med ångestskapande själsklyvningar.
Hon har nu skapat flera ”häftiga” låtar med gitarr, sång, mikrofoner, kablar, mikrofonmixer och dator. Det kallar jag för praktisk feminism.
Det gäller således att leta förklaringar i alla påsar och inte bara i en.
Hälsar Anders B Westin
Om jag fått en pistol mot huvudet och fordran ”du måste välja EN svensk arbetarförfattare” – då skulle jag sagt Moa Martinsson. Jag tycker Ivar Lo och Eyvind Johnson har en blindhet som tiden kommit ikapp. Jag fick i mig Moa genom ljudband och hennes romaner är vid Gud som ett slag i magen. Hon är knivskarp i att skildra förtryck och dess konsekvenser. Fast många av mina killkompisar värjer för henne, det är en hel del förlossningar, barn, kvinnor –man måste vara lite tuff, lika tuffa som en tjej för att klara av Moa 😉
Både min sambo och jag läste Undset i typ tonåren och min sambo hävdar ännu att Kristin Lavransdotter är hans största läsupplevelse – vilket är helt otippat.
Om en man enbart refererar till andra män då det gäller konst, litteratur, ja whatever… – då brukar jag tänka att här finns eventuellt en blindhet som det är klokt att akta sig för. Kanske ser en sådan person andra helt via sig själv och är blind för de som inte påminner om honom själv, detsamma skulle gälla motsvarande kvinna. Visst är det en psuedo-psykologisk teori som jag hittat på men den fungerar i praktiken.