Ja är det verkligen så? Jag bestämde för mig att testa. I mer än tre veckor har jag bott bredvid ett bilvrak av en sur ful gammal suzuki jeep utanför min port.
Resultatet? Ja, du kan kalla mig borgerlig, smygmoderat eller bara gammaldags konventionell, men jag gillar INTE bilvrak på min gata. Det hade kanske varit annorlunda om jag hade ställt dit vraket själv. Eller om det var en snygg gammal amazon eller amerikanare. Men en ful halvmodern sönderslagen jeep? Nej tack!
Jag vet hur människor funkar. Jag vet hur mina vänner och ovänner i förorten tänker. ”Jaså får man ställa sina gamla sönderkörda kraschade bilar här mitt på gatan? Bäst jag ringer några polare och berättar…” Så jag bestämde mig för att bilen ska bort!
Det har funnits dagar när jag tagit makten i egna händer. Jag har utfört skadegörelse på olika sorters fordon. Oftast välplacerade spottloskor. Smeta in handtagen med bajs? Done that. Jag har också slitit av vindrutetorkare ett par gånger på bilar jag tycker står felparkerade. Alltså när de stått och blockerat samma gångväg tio gånger, som jag behöver gå förbi.
Men det finns dagar när fantomen går på gatan bland de vanliga. Och det finns dagar när jag, er bloggare, med ”egenmäktigt förfarande” intatuerat i ögonlocken, lyfter luren, ringer Trafikkontoret och ber om att få tala med dom som ser till att gatorna hålls rena. Ja ni hör själva hur det låter. Som ett nederlag va? Men det är det inte. Det är lathet. Jag orkar helt enkelt inte bogsera bort skiten själv.
PS. Jag vet också att shabby chic betyder vitt, rosa, ryss-pysch och sånt, men det skiter jag i för det är så roligt uttryck. DS.