Inom affärsvärlden är såklart allt med Internet fortfarande hett. Alla drömmer om att komma på nya Spotify eller Ebay. En av de största trenderna är ”delningsekonomin”. Om man ska vara snäll handlar det om att utnyttja människor, saker och värden bättre. Hyr ut din lägenhet när den stor tom. Hyr ut din bil när den inte används. Sälj dina gamla grejer via en app. Om man ska vara elak handlar det om att avprofessionalisera och avförmänskliga utbytet av tjänster. Ta din cykel och börja som cykelbud, kör ut en svindyr middag till nån med cash. Hämta någons sopor och få betalt för det. Det handlar alltså om appar och platsbaserad ny teknik. Man kan säga att det här började med Gula Tidningen och hämtpizza.
Ibland är det smart. Men ibland är det en gammal dröm i ny kostym: de med stålars får möjligheten att exploatera andras tid utan att ”vanliga” anställningsavtal och regler gäller. Det finns problem med det här. Till exempel är de flesta som tar såna här ”fria jobb” för det mesta de som av olika skäl är utestängda från arbetsmarknadens tryggare arbetsformer.
Ett annat problem är att det säljs in med argument om gemenskap, rättvisa och nya möjligheter. Medelklassen ba: ”oh va mysigt, som en loppis typ, alla vinner!” medan de multinationella bolagen med flashiga namn utan ansvar mot någon part kan plocka stålars. Det är ju inte dom som virrar runt med fem pizzor på ryggen eller sitter i en bil och undrar om föraren som inte snackar ett ord svenska ens vet var Skarpnäck är.
För oss i förorten finns det andra problem. Vi ligger oftast utanför kartan för när det är lönsamt att använda sig av svettiga cyklister med lådor på ryggen. Det är helt enkelt för långt mellan krogarna och våra hem. Våra lägenheter är inte heta nog för att bytlånas med sommarhus på franska rivieran. Återigen är det de som har det fetast från början som har möjligheter att omsätta sina resurser ytterligare.
Men visst är det fantastiskt att dela på saker och resurser. Ett av de mest effektiva sätten att bemöta vår stundande miljökatastrof är att istället för att konsumera återanvända och istället för att alla gör sitt samarbeta. Jag råkar bo i ett av Stockholms få kollektivhus och det är fantastiskt att samarbeta kring vardagen. Det finns också andra initiativ underifrån som pekar på nya möjligheter, såsom Cykelköket i Bagarmossen som samlar in gamla hojar och erbjuder alla möjligheten att renovera ihop sin egen nya hoj. Varför är inte sådana här projekt och lösningar mycket vanligare och större? Jo tyvärr är det inte lika flashigt och app-anpassat som Uber, Foodora, Wolt och allt vad det heter. Och framförallt finns det inte kommersiella intressen som driver på.
Krönika ursprungligen publicerad i Tidningen Hammarby Skarpnäck 22 mars 2017