Förr trodde jag att det var jag som bestämde. Över mitt liv. Över vem jag var. Alla kompisar var som jag, tyckte som jag, vi visste allt.
Sen vaknade jag. Det sammanföll med att jag fick barn. Vilken naiv tanke, att jag stod utanför allt omkring mig!
När första barnet kom var det som om osynliga trådar vaknade till liv. Förskolan, föräldrar, andra barn, deras föräldrar. Sandlådehäng, barnkalas, karneval i förorten. Banala saker, som ändå blir allt i vår gemensamma värld.
Tack vare barnen har jag på riktigt förstått vikten av ett fungerande välfärdssystem, fått massor av nya vänner, stora och små. Några kommer från andra delar av världen, hur mycket vi lärt oss! En vän i en lekpark blir ett byte av telefonnummer, blir en middag, blir en helg på landet, kanske en resa utomlands?
En skola är en förening, vi ses för styrelsemöten sena kvällar, bråkar men blir sams, något år senare en ny fantastisk fröken som blir viktigast av alla för någon liten. Bästisar som sover över och blir del av familjen. Så där håller det på, livet med barn.
Vi följer med, dras in. Plötsligt känns den där umgängeskretsen när man var 20 och alla hade samma t-shirts som ett skämt.
Barnen är socialt kitt som håller oss samman. Inte bara utåt, också inåt. Ni vet hur många relationer som kraschar när de kommer? Massvis. Vi trodde vi var något när vi blev kära, unika och spännande, men när barnen rasar in kommer andra saker fram.
När vi är trötta, sura och det är föräldramöte är vi inte så tuffa. Mannens dåliga sidor bubblar upp. Jämställdheten är borta: poff, man är en tönt. Det är en tuff tid, landningsbanan är kort, vi är alla dåligt rustade. Det kan ta hårt.
De räddaste männen klarar inte av att landa alls, de nuddar marken, flyger vidare, utan barn. Det är deras förlust, de är körda i min bok. De missade chansen.
För mig med tre ungar, jag har glömt vem jag ens var förr. Jag kämpar för att få barnvakt och sitter sedan på krogen och stirrar trött. Levde jag för det här förr i tiden. Numera behöver jag ett större sammanhang.
Krönika ursprungligen publicerad i Tidningen Hammarby Skarpnäck 2 mars 2017