Ännu en medial roll


2011-2013 åren har jag bland annat (parallellt med andra jobb, t.ex. som projektledare för filmsektionen på Way Out West) jobbat som producent och programledare för tv-programmet Mediatiden på UR. Målet: att göra ett mediakritiskt program för unga. Ett program som försöker skildra mediafenomen genom berättelser om människor som drabbats eller befunnit sig i ett medialt skeende. Det har varit en fantastisk möjlighet att göra detta. Inte bara för att det funnits hyfsade resurser i form av redaktion, medarbetare och allt det som krävs för att göra TV. Utan också för att vi kunnat skapa ett program från scratch, bygga och skapa utifrån våra egna ideér. Idag, när programmen är färdiga, är det lätt att glömma alla steg som togs: valet av ämnen, karaktärer, kameror, objektiv, fotografer, vinjettmakare, musik, bilder… orden som sägs i speakers osv in oblivion.

Med Mediatiden ville jag gå på lust och berättelser snarare än fakta. Att hitta det som berör istället för att vara korrekta. Siktet har varit inställt på hjärtat snarare än hjärnan, med målet att rensa ut för att fokusera på det mänskliga. Jag tror att det lyckats ganska bra; och om det funkar tror jag programmen kan vara engagerande och liksom lite banalt raka. Hoppas så klart att unga människor som ser dom får upp ögonen för hur viktigt det är att reflektera, och att det är något dom liksom ändå gör, att dom ska ta sina funderingar kring media på allvar och fortsätta ifrågasätta och lita på sig själva.

Från början var jag bara producent (eller i filmsammanhang regissör) till att under arbetets gång också bli programledare. Det har varit sjukt lyxigt att kunna göra intervjuer utan att bry sig om att man inte får synas eller inte behöva formulera sina frågor så att svaren är helt bärande. Om jag kunde formulera hur mycket jag älskar att ha detta alibi, att få grotta ner sig i andra människors öden och historier, ställa idiotiska frågor, resa runt och drivas av nyfikenhet och dessutom få förmedla den.

En ynnest med att göra just ett mediekritiskt program är de underbara möjligheterna det innebär rent berättartekniskt: all världens media är tillgänglig att använda i en slags meta-sammanhang, det går att gå ut och in, röra sig fritt i allt det som är allas vårt mediala minnesbank. Att använda TV-arkiv och YouTube-klipp helt ogenerat…

Det blev fem program till slut, och jag tycker dom alla säger något om den värld vi lever i, den mediavärld vi lever i. Kolla in dom på URPlay här.

Det är underligt att befinna sig i den position jag är i. Det känns som jag snart rört mig i alla dimensioner av media: intervjuad och skildrad i media som IT-guru, författare, dokumentärfilmare och festival-projektledare men också på andra sidan kameran/pennan som journalist, intervjuare – och nu reporter och programledare. Lite schizofrent, men också så modernt?

Lite länkar om Mediatiden:
Pressmeddelande med lite info om alla programmen
– Inslag i Kulturnyheterna
– Artikel i Journalisten
URs sida för programmet
– Om första programmet i Expressen

Liveblogging tv-tittandet av Bröder som blöder

22.12 Jag försöker skriva ett synopsis, kolla på senaste Lost och samtidigt studera ett program på SVT som heter Genusmaskineriet. Bröder som Blöder heter programmet och handlar om en man som åker på manskurs i Halland. Det börjar med att dom dunkar på trummor och skriker till sina pappor. Deltagarna presenteras av mannen som gör programmet som ”hyggliga män som lyckats skapa familjer och betalar skatt”, men ”som också känner sig ensamma”… Verkar vara övervägande vita medelklassmän från södra Sverige (no pun) om jag generaliserar utifrån kläder och utseende.

22.14 Nu målar dom träd och pratar om sina träd.

Nu dansar dom och står i en ring. Dom är VÄLDIGT modiga, rör sig i stora rörelser. TAR UT SVÄNGARNA.

Åke är kursledare, han använder gamla myter och legender för att berätta om män.

(Nej nu tittar jag lite på Lost, ett par minuter bara.)

Åke ställer alla i en ring och ber alla männen röra sig som RIDDARE.

En man slår sig på bröstet. Alla andra gör likadant. Är det en tanke med det här, ska manligheten avdramatiseras?

Nu målar dom sig själva. Och analyserar målningarna. ”Mycket ögon, känner du dig bevakad?” ”Våga visa vem du är”. Ja, tema är helt klart att dessa män är lite missförstådda, att denna kurs är en slags hitta dig själv kurs, hitta styrkan i dig själv.

22.21 JUST IN: Nu började en man NÄSTAN gråta,

22.22 NEJ han svalde det.

22.23 Speaker: ”Vi är vilsna småpojkar. Det verkar hänga på våra farsor. Var var våra pappor?”

22.24 ”Pappa borde ha guidat mig till god manlighet. Det kunde han inte. Vad gör en pappa som inte har en god man som förebild? Vi som sökte oss till Åke (kursledaren) vill inte göra om våra pappors misstag.”

22.25 Mera analys av målningar. MÄNNEN MÅLAR SINA LIV helt enkelt

22.26 Nu SÅGAR DOM TRÄD TILLSAMMANS KARLARNA. Höj höj, fram med sågen – HURRA DÄR FALLER TRÄNA. ”Vad är väl en grabbhelg utan svett och dåliga sexskämt?” Mycket kukmetaforer nu.

Kursledaren har skrivit en bok som heter ”Det vilda i Mannen”.

22.28 Nu är det massagestund! Utmanande. Spontan urladdning. Mycket maskulin massage – bögskämt för att avdramatisera närheten.

22.29 Vad är manlighet och manligt? Runda, alla pratar. Vad är det att vara man? Att vara fader är att avstå från närhet till mamman säger en karl i röd skjorta… (vilket skit, tänk på den närhet man får till barn::?!?!?!?)

”Man längtar tillbaka till ansvarslösheten när man var pojke” säger många.

22.31 Mera riddargestaltning – de turas om att stå i mitten och göra rörelser.

22.33 En man visar sin målning där han är en fisk i en skål de andra är i sjön, han är ensam, utanför, isolerad. ”Känslohavet?” En annan man säger han har ”längtat efter manliga förebilder hela sitt liv”. Nu: idyllbilder, sol.

22.36 Nu pratar kursledaren om riddarlegenden: att riddaren ska hitta den heliga graalen. Riddaren längtar efter sin fru! När de träffas älskar de i ”många dygn”.

Sen målar männen utifrån sina känslor kring detta och var de står i sina liv…

En man har målat ett träd med hjärtan som blöder. BRÖDER SOM BLÖDER.

Mycket torrt flygigt hår nu, alla dansar tillsammans och tjuter.

Klyschig avslutning.

Snabbanalys. Förutsägbart program, jag hade inte behövt titta, fina män men totalt ofarlig kurs där inga normer eller mönster hotades utan tvärtom fick alla bekräftelse på att de var fullkomliga.

Det här är helt enkelt Utbildningsradion när det är SOM SÄMST! Se hemsida här.

22.38 SLUT